Att leva med en utmattning i bagaget är fortfarande en utmaning. När orken kommer blir jag så glad att jag helst vill göra allt på en gång. Med många bakslag som resultat av för mycket vilja och för lite energi, måste jag hela tiden prioritera det jag kan och samtidigt känna att det finns plats för oförutsägbara händelse där jag själv inte kan styra utgången. Det går åt rätt håll och jag känner snabbt när jag är påväg nedför igen. Den senaste tiden har varit intensiv på grund av både vilja och kreativitet men även lite smått och gott av ”måsten”. Måsten som egentligen kan kallas för borden men som ändå hör till kategorin ”jag vill”. Ibland vill jag för att jag vet att det släpper stressen. T ex städning och klädhögar i tvättstugan. Det är måsten som jag lärt mig att blunda för när orken tryter men andra dagar tar jag mig orken för att jag vet att stressen släpper genom att det blir gjort. Ni vet, när allt hamnar på hög så blir allt bara ännu värre även om man väljer att strunta i det där och då när man är trött. Men nu blir det mer att jag först struntar i allt hemma-göra, prioriterar det viktigaste- t ex handling och mat, vilar och fokuserar på återhämtning. Sen inväntar jag rätta feelingen för att göra resten i prioriteringslistan. Men det har tagit lång tid att komma till det här stadiet av acceptens och prioriteringar när man är van att göra allt samtidigt och inte vill visa sig lat. Det är rätt skönt att leva enkelt utan krav. Så jag har kommit en bra bit på väg. Nu ska jag bara utmana mig ett steg till och utöka mina arbetstider. Det kan bli lite tufft och mycket trötthet igen, eller så går det hur bra som helst. En sak i taget och i min egen takt. Jag hoppas även att ork och motivation kommer att finnas för minst ett blogginlägg per vecka.