Inte alla som vandrar är vilse heter kapitel 3 i Yoga Girl. Jag tycker det är en bra mening. Jag får ofta höra att jag är en sån där sökare och med det tillhörande frågor i form av Men vad är det du söker? Blir du någonsin klar? Är du olycklig? Dessa frågor visar bara att många i västvärlden – som inte har provat yoga eller meditation – inte har en aning om vad det handlar om att aktivt träna sig själv både fysiskt och mentalt, då yoga står för meditation i rörelse. Jag kan till viss del hålla med om att vi söker i den bemärkelse att vi faktiskt hittar mycket; vi hittar lugn, vi hittar styrka, vi hittar vår egen röst och kraft- den som så lätt kan bli tystad av omständigheter och människor runt omkring oss. Men att vi skulle vara flummiga sökare som bara söker utan att egentligen inte veta varför eller vad vi söker, nej det kan jag inte hålla med om. Tänk er en munk i Tibet. Ingen påstår att han söker. Alla vet att han redan har hittat och därför väljer att leva som han gör.
Yoga och meditation är inget nytt, det är bara främmande för många.
Jag har gått många kurser och läst många böcker för att komma närmare mig själv. Det betyder inte att jag varit olycklig eller letar efter något stort och mäktigt halleluja-moment. Nä, för min del handlar det om att aktivt stärka mig själv på alla plan; fysiskt, själsligt och mentalt. Ju mer jag jobbar med mig själv, desto bättre mår jag. Min självkänsla och mitt självförtroende blir hela tiden stärkt och mitt sinne får ett bättre här och nu-fokus, istället för att älta gammalt eller fundera över framtiden. Många säger att de behöver ut och springa, promenera eller köra ett hårt pass på gymet för att rensa skallen, och ja, det är ju oxå ett sätt att ge plats åt sinnet och stärka sin kropp. Så yoga borde egentligen inte vara så främmande för oss, eller hur? Det är en träningsform, precis som vilken individuell träning som helst.
Jag väljer helt enkelt att vandra den väg som för mig närmare mig själv av den enkla anledningen att det gör mig gott.
That’s all. Over and out.
