Jag växte upp mitt i ligth-produkts-eran. Inte nog med det fick min syster diabetes när jag var 14 och hon 12. Detta gjorde att jag tidigt fick lära mig om dolt socker och hur många sockerbitar en coca Cola och en piggelin innehöll. Även regelbundna mattider har följt med mig hela vägen.
När jag gick på gymnasiet fick folk för sig att det var väldans nyttigt med pasta och vi vräkte i oss pasta med pastasås på påse som vi tillagade med lättmjölk för att få ett nyttigare alternativ. Lite isbergssallad till det och vips hade vi en hälsosam middag. Hua! Känns som en ordentlig halvfabrikats-socker-bomb idag ? 
Jag har haft en låg period i några veckor och helt kommit ur fas vad gäller mat. Det har slunkit ner både potatis, vitt ris och vanliga hederliga makaroner. Min kropp vill inte ha det i överdos. Magen ballar ur, jag blir trött och försegad och ibland till och med värk i kroppen. Och äter jag färdiga köttbullar t ex så skriker kroppen på hjälp. Däremot älskar jag det italiensks köket och unnar mig helt och fullt en äkta italiensk pasta tallrik emellanåt!
Jag har lutat mig mot GI och LCHF de senaste åren för att testa hur min kropp mår av det. Senast var LCHF och jag tjåkade på för mycket av mejeriprodukter med massa grädde. Det slutade med att jag samlade på mig massa vätska och började gå upp ett kilo per dygn. Jag tänkte om och fokuserade mer på lax och avocado som passar mig bättre.
Det svåraste har varit att våga äta fett. Som sagt så växte jag upp i lightprodukternas mecka och jag har varit med i Vikt Väktarna ett antal gånger där lax och avocado har kostat många points medan du istället kunnat svulla potatis i mängder.
Nu snålar jag inte på fettet längre och har börjat använda smör på smörgås. Annars har jag varit utan smör i många, många år…
Så nu sitter jag här och letar inspiration till att hitta motivationen till mindre och bättre kolhydrater igen och nyttiga fetter så kroppen vågar förbränna ?
Kram på er och ha en fin dag ?
