Det finns kärlek och så finns det myndigheter…

Jag kom över en artikel idag som någon hade delat på fb. Jävligt bra att läkarna säger ifrån och reagerar! Inte för att det verkar ha någon betydelse, men samhället måste ju reagera på den här galenskapen!

Som ni vet har jag redan uttryckt att jag anser det fullt ologiskt att en professionell läkares bedömning av en patient väger mindre än en handläggare hos FK och den senaste tiden har jag hunnit samla på mig en hel hög av funderingar riktad mot Försäkringskassan som snurrar i huvet: 

Hur tänker ni? Vad är den långsiktiga planen? För ni har väl en sådan? Vad händer i längden om ni fortsätter att neka och tvinga tillbaka sjuka till sina jobb? Vad blir konsekvenserna? Jag tänker att det i slutänden är ni som har ansvaret, eller hur tänker ni?

En pilot som får blackout och kraschar planet, vårdpersonal som tappar minnet och ger fel eller för mycket medicin till patienterna, en busschaufför som tappar koncentrationen på vägarna som kör på och skadar någon annan, som i sin tur – om den överlever- blir sjukskriven pga av brutna kroppsdelar som ni anser kan jobba ändå – kanske en snickare som med bruten arm och ben ska klättra upp på taket för att spika och såga som i sin tur tappar både såg, hammare och plankor på kollegan som får hjärnskakning… Ett ekorrhjul utan någon som helst logik… 

Jag undrar; har aldrig någon av era handläggare varit sjuka? Hur gör ni då? Låter ni hen sitta på jobbet som vanligt? Skriva på datorn med brutna händer eller en förlamning efter en hjärnblödning? Låter ni hen släpa sig till jobbet trots en extrem utmattning med organ som går på sparlåga och en hjärna som är halvt kaputt? Jag bara undrar…

Även om ni fått striktare regler med handläggningen, måste det väl ändå kunna finnas något sunt förnuft hos någon av er? 

Hälsningar från en som gått tillbaka till ruta ett i sin utmattning tack vare ert avslag…